OXAR

Som den enda lantrasbevarande föreningen i landet har föreningen och några av dess medlemmar intresserat sig för att tämja och träna körning med oxar, t.ex. har flera f.d. vänetjurar fått ikläda rollen att axla ett oxok. Drivande i detta sammanhang har Jan Lekander varit och han fungerar också som föreningens kontaktman för uppfödning och körning med oxar. Är någon intresserad av detta med att köra in stutar till oxar, så förmedlar föreningen gärna kontakt med Jan Lekander.

För att ytterligare stimulera medlemmar att hålla och köra med oxar utgår från föreningen ett bidrag på 1000 kr per år för inkörd oxe av någon av de raser som föreningen bevarar om körning med oxen visats visats upp i något sammanhang på te.x lantrasdagar eller liknande.

V&aringr kontaktperson Jan Lekanders två första oxar, T&aringdde och M&aringddee, av SRB-ras som han körde in själv. De har bl.a medverkat i TV.

 Seth Sigvardsson kör sina oxar vid Föreningen Allmogekons &aringrsmöte på Västorps oxmuseum 1999. Seth var den som inspirerade oss att ta upp tämjning och körning med oxar. Vi fick en  

 Jan Lekanders första oxe av Väneras. Foto: Krister Kortebäck

Oxkursen på Repperda hemman Holsbybrunn i Småland den 22 april 2012.

Föreningen Allmogekon tog tidigt upp detta med att köra med oxar i sin verksamhet, framför allt för att bejaka den kulturhistoriska biten i vårt bevarandearbete. Vi har haft oxar och oxkörning på programmet två årsmöten tidigare, dels 1999 hos Set Sigvardsson Västorps oxmuseum i Småland och dels 2004 hos Jan Lekander Mantorp i Östergötland. Nu var det alltså dags för den första kursen i föreningens regi i samarbete med Yngve Henriksson på Repperda hemman Holsbybrunn i Småland. Kursen kunde också genomföras med stöd av EU-medel för kompetensutveckling.

Hela 25 deltagare hade anmält sig så intresset och förväntningarna fanns där. Både yngre och äldre, män och kvinnor i en bra blandning fanns representerade och de flesta var medlemmar i vår förening och några hade också erfarenhet av körning med oxar.

Alla fyra oxarna var fick jobba i olika övningar som Yngve lagt upp för att förevisa de olika momenten i träningen. De har alla fått härliga och välklingande namn efter sägnen om Kettil Runske (Kettil runekunnig). Kettil och Gilbert är två SRB-oxar födda 2002 och Hvitvald och Takstein är två väne-oxar födda 2007 resp. 2008. Yngve presenterade oxarna  samtidigt som han förevisade och berättade om det gamla måttbandet med vilket man mäter omfånget i kvarter runt bröstkorgen och detta mått kunde sedan omvandlas i kilo.

Yngve varvade teori med en del historia och fakta omkring oxkörningen men gav också många tips i anslutning till den praktiska förevisningen. Han visade de olika momenten och vissa av dessa hade han tidigare inte praktiserat på de yngre oxarna, varför värdet av övningarna steg ytterligare eftersom vi själva kunde se vad de kunde hitta på och hur man kunde komma tillrätta med det. Vissa moment i träningen krävde att man också hade en medhjälpare.

Yngve bjöd verkligen på sig själv, de som tidigare kört med oxar kunde också bidra med goda råd och många bra frågeställningar fick kloka svar. Påselning och okning förevisades och kommenterades och också säkerhetsaspekten betonades bl.a. med vikten av att ha ett rep tillreds att sno om en kraftig stolpe eller träd om oxen fick för sig att gå åt ett annat håll t.ex. Vi fick också veta att även oxar kan drabbas av ”fång”, något som de allra flesta trodde bara drabbade hästar. Den inhägnade plats inomgårds där Yngve förevisade de praktiska momenten var på så sätt idealisk för ändamålet och maskinhallen/ verkstaden fick tjäna som kombinerad matsal teorisal. En del olika ok och selar som tagits med av några deltagare förevisades och då diskuterades också detta med att använda kor som dragdjur och selar för kor. Varje deltagare  fick dessutom ett litet kompendium som satts samman av Yngve och där han bl.a. hämtat material från Set Sigvardssons bok ”Oxen” samt från material som vår ansvarige för oxkörningen Jan Lekander försett honom med. I detta sammanhang bör också nämnas att Set Sigvardsson visserligen inte kör med oxar just nu, men han har ändå sitt oxmuseum kvar i Västorp och fortfarande finns några exemplar kvar av hans trevliga och intressanta bok  ”Oxen”.

Sammantaget var detta en lyckad kurs och när vi skildes åt så var vi både nöjda och många erfarenheter och kunskaper rikare och det var ju det som var syftet med kursen. Ett varmt tack till Yngve med familj för en fin kursdag, men också till dem som bidrog med material, vetgirighet och gott humör.

Krister Kortebäck

Några aktuella tel.nr:

Foto: Elin Kjellberg

Foto: Elin Kjellberg

Foto: Elin Kjellberg

Foto: Elin Kjellberg

Foto: Elin Kjellberg

Foto: Elin Kjellberg

 

Uppdaterad 2017-01-27