Lantrasvänner!

När denna ledare påbörjas är det tidig frostnupen morgon på älgjaktens första dag och i detta nu samlas jaktlagen för att få information och sedan gå ut till sina respektive pass. Korparna Hugin och Munin i korpeken har liksom vi kunnat se en ökad aktivitet på slätten när älgarna förflyttar sig mellan skogsdungarna och skogsbrynen. Man har en känsla av att djuren känner av att något är på gång men det är väl flera saker som påverkar. Fjolårskalvarna ska stötas bort och det skapar oro, men det har också redan knallat en hel eftersom man skjuter in vapnen på olika älgskyttebanor i området. Vi har gott om svamp i skogen och ovanligt mycket folk rör sig runt om i markerna. Vi får hoppas de håller sig hemma ii varje fall denna första veckan av älgjakten då ju älgjakten är som intensivast. En annan kategori som jag hoppas verkligen håller sig hemma är de djurrättsaktivister som ger sig ut i skogen i syfte att sabotera jakten. Det är inte bara dumdristigt utan rent av livsfarligt. Det har också förekommit att de saboterat jakttornen.

Under den här perioden blir det alltmer vilt ute på vägarna vilket gör att viltolyckorna ökar. En del djur skadas och det krävs eftersök av jägare som håller med eftersökshund. Det är en viktig uppgift för att så snart som möjligt avsluta djurets lidande. Men att då lönas med mycket hotfulla meddelanden i olika former från djurrättsaktivister det måste kännas tungt.

Det här med hoten kan också överföras på vår egen verksamhet. Många djurägande bönder får hotelsebrev mot dem och familjen med ett innehåll som man inte ens vill återge i text. När det gäller de mindre djurslagen så släpper man helt enkelt ut dem ur sina burar eller gårdar och djuren har väldigt små chanser att klara sig i det fria om man inte snabbt återfinner dem. En granne som hade kycklingar i en bur fann en morgon att buren var öppen och kycklingarna väck. Själva har vi blivit av med 9 ankor, men det var nog inte ”tvåbenta” som varit framme utan snarare så att de mitt på dagen skrämts upp, troligen av en räv, och flugit sin kos. Resten av flocken stod i ankhuset och tryckte och gick inte ut på två dagar. Borta var de i alla fall och det fanns inga spår av varken blod eller fjädrar.

Det är trevligt med lite vilt runt omkring sig och igår eftermiddag spänstade en älgko med kalv här förbi. Hon var klart stressad och kalven hade svårt att hänga med, men hon stannade ibland och väntade in den. Rådjur har vi gott om men är ännu så länge förskonade från vildsvin.  Att ha vilt så nära medför också en del merarbete så idag ska vi sätta upp lite rådjursnät för att få behålla syren- och rosenknopparna och tulpanerna när de kommer upp till våren.

Annars har det hänt en hel del både på Jordbruksverket men även inom föreningen. Jordbruksverkets generaldirektör Mats Denneberg har i princip sagt upp sig och skälet är lär vara att han inte kan ställa upp på de intentioner och signaler som kommer från EU. Jag måste säga att jag förstår honom men det finns säkert andra faktorer som spelar in. Att det inte har fungerat på Jordbruksverket har både jag själv och andra konstaterat sedan en ganska lång tid tillbaka och det visar också de svar som vi erhållit på våra skrivelser. Vi kommer att ge en kort sammanfattning om detta i årets sista nummer av tidningen.

På årsmötet meddelades också att en medlem riskerade uteslutning ur föreningen och senare har styrelsen för första gången i föreningens historia beslutat om uteslutning ur föreningen. Det är alltid jobbigt med en sådan här åtgärd, men uteslutningen har skett med stöd av föreningens stadgar vilket också framgår av protokollen.

Ju mer man funderar på hur det här förbudet mot att hålla handjur av nötkreatur uppbundna kom till, ju mer inser man hur bakvänt det egentligen är och jag tror att man till och med på Jordbruksverket börjar inse detta. Mjölkkor ska hållas på bete en viss del av året och behöver därför inte hållas i lösdrift utan får hållas uppbundna under installningsperioden (än så länge kanske ska tilläggas). Handjur/stutar däremot har fått och får fortsättningsvis hållas inomhus hela året utan att se dagens ljus förutsatt att de hålls i lösdrift. Vilken paradox! Hondjuren måste ha tillgång till utevistelse men inte handjuren! Det är ju ändå nötkreatur vi talar om. Orsaken till att den här regeln kom till lär ju vara att djuren fick för lite motion och att de blev kraftigt nersmutsade när de stod uppbundna. Detta är ju en problematik som finns i första hand inom det storskaliga jordbruket och i betydligt mindre utsträckning inom det småskaliga jordbruket. När det gäller ”våra” djur så tror jag inte det finns något/några djur som inte får komma ut ur ladugården en stor del av året och därmed få tillgång till både sol, gott bete och motion så det både räcker och blir över. Man borde ha utformat regeln som: Handjur/stutar som vistas på stall hela året utan tillgång till bete och utevistelse får ej hållas uppbundna. Analogt borde det då leda till att man kan mycket väl hålla djuren uppbundna under installningsperioden förutsatt att de under en stor del av året har haft tillgång till utevistelse med sol, gott bete och motion. Kan man möjligen hoppas att på att man på Jordbruksverket inser konsekvenserna av den här regeln för det traditionella småskaliga jordbruket och ger dispens från att hålla tjurar/stutar i lösdrift vid installningen förutsatt att djuren haft tillgång till utevistelse på bete en stor del av året?

I detta nummer berättar Karin Jansson om sitt lilla lantbruk, om hur det började i mycket liten skala och sedan utvecklats med hjälp av olika kunniga personer men också genom att pröva sig fram och dra nytta av sina erfarenheter. Man gläds när man läser om hennes entusiasm och kärlek till bohuskullorna och inte minst att hela familjen på något sätt är engagerad i detta.

I år dar det första gången som inte föreningen var med på Hornborgadagen vid Hornborgasjön i Västergötland. Verksamheten med vänekorna läggs ned och naturvårdsarbetet tar en annan inriktning och det kan man naturligtvis ha åsikter om. Föreningen har varit med ändå sedan starten och det är många år nu. Många av våra medlemmar har ställt upp genom åren och informerat om vår allmogekor med vänekorna bokstavligt talat ”i ryggen” och vi har haft ett mycket bra samarbete med verksamheten vid Hornborga. Heder och tack till alla som medverkat till detta. Djuren försvinner emellertid inte ur rullorna utan de flyttas i höst över till Nordens Ark samt några andra ägare.  Jag önskar dem lycka till och hoppas de får glädje av sina vänekor.

Rud i inledningen av älgjakten

Krister Kortebäck

Uppdaterad 2017-11-16