Lantrasvänner!

Om korparna Hugin och Munin i vår korpek har direkt ont av den värme och torka som vi drabbats av den sista tiden, vet jag inte, men jobbigt har det varit nog varit för både folk och fä. Vi har mycket småfåglar på gården  som just nu har ungar lite varstans både i holkar, under tegelpannor och i träd och buskar. Många, inte minst pilfinkarnas ungar, stryker nog med i hettan under tegelpannorna. Vi har satt upp några nya holkar bl.a. för stare och vi kan sitta vid köksbordet och studera den aktivitet och dramatik som pågår omkring holken när det gäller att skaffa mat och hålla skatorna borta. Hugin och Munin kan också se ut över grödor som ännu så länge tycks ha klarat sig ganska bra i lerjorden och lärkorna och hararna håller i gång på de obesprutade åkrarna.

Fåren har fått komma ut i sina sommarhagar, några här hemma och några på grannfastigheten. Beträffande den senare så har vi faktiskt valt att krympa det betet så att fåren hålls en bit ifrån vägen. Detta för att undvika att någon förbipasserande helt enkelt stjäl några djur och lastar in dem i bilen för att sedan slakta  dem för eget behov.  Det har skett på flera ställen i Dalsland, men även på andra platser i landet. Slaktplatsen hittar man inte sällan ganska nära där tillgreppet skedde. Tråkigt att det ska behöva vara så, många tycker ju att det är mysigt att se betande djur och speciellt lamm när man passerar hagen.

Det tornar upp sig alltfler hot mot dem som håller djur av olika slag, stora som små. Det gäller ju också  oss som håller olika slag av lantraser. Jag menar att nu måste också vi  solidariskt ställa upp och stötta och hjälpa och engagera oss när problemen dyker upp. Det kan gälla hot i olika former såsom rovdjursattacker, hot och sabotage från djurrättsaktivister och också det som idag av många upplevs som ett hot och som skapar ångest hos många människor nämligen att Länsstyrelsen ska komma för att kontrollera djurhållningen efter en anonym anmälan. Så här uttryckte sig en anställd hos en arbetsgivare som inte orkade med trycket utan tog livet av sig: -” Människor ska inte gå på sina gårdar och vara rädda för Länsstyrelsen” Den enskilde är maktlös mot dem. Enda chansen att ha något att sätta emot är att ha en egen veterinär på plats när de kommer, som kan göra en annan bedömning om de inte är kompetenta, men då ska man ju veta när de kommer.”

Jag vet att många djurägare upplever  en ångest inför sådana här kontroller och samtidigt finns det säkert länsstyrelsekontrollanter som också upplever ett stort obehag och känner sig hotade. Detta skapar en i många fall ohållbar situation där rädslan och obehaget gör att det lätt spårar ur. Nu har emellertid det här problemet accelererat och nu måste man ta tag både från  myndighetshåll och lantbruksorganisationer och olika intresseföreningar. Själv har jag varit engagerad i ett fall som uppvisar en provkarta på hur det verkligen inte får gå till.
Djurskyddskontroller ska vi naturligtvis ha och det finns folk inom länsstyrelserna som bara gör sitt jobb och dessutom gör det bra, jodå, det finns sådana också.

När det gäller anonyma anmälningar så bottnar många av dem i osämja och ovänskap och att man vill sätta dit någon. Kanske ligger det något i citatet ovan, bonden upplever sig som rättslös när hen står ensam mot flera länsstyrelserepresentanter. Nog borde bonden, visserligen med kort varsel,  få en rimlig  chans att buda upp någon som kan hjälpa och stötta och också registrera vad som sker. Här kan man dra paralleller med en polisanmälan där ju den anmälde har rätt till någon som biträder vid förhör t.ex.

Kompetensen måste höjas hos länsstyrelsepersonal inte minst när det gäller hullbedömningar, utfodringsstater och handhavande av djur och det gäller inte minst när det gäller våra lantraser eller korsningar med dessa. Här borde vi själva kunna bidra på ett konstruktivt sätt. Kanske är det också läge för att tillsätta en djurskyddsombudsman som kan granska det som skett i vissa fall. Det bör ju i så fall vara en juridiskt skolad person. Vidare borde man kanske, precis som i vården, ge länsstyrelsen en möjlighet att LEX-Maria anmäla sig själv när det gått riktigt galet. Tänk om man kunde vända på kuttingen och få fram ett helt annat tänkande så att länsstyrelsen fick en mer hjälpande och stöttande uppgift istället för att som djurhållaren i många fall upplever det, en stjälpande uppgift. Eller är det kanske bara ett önsketänkande?

Jag nämnde ovan rovdjurshotet och hot från djurrättsaktivister och det finns en hel del att säga om dessa hot, men det fårjag ta en annan gång. Men nog blir man både bestört och berörd och till och med förbannad när t.ex barnen inte vågar gå till skolskjutsen eftersom de har sett vargar på vägen eller än värre, barnen vågar inte gå själva utanför huset efter att familjen hotats av djurrättsaktivister som dessutom uttrycker sina hot på ett sätt som inte lämpar sig i tryck.

Apropå detta med förädling av produkter från bl.a. lantraser och skinn av Linderödssvin så vill jag minnas att jag för många år sedan blev kontaktad av en bonde som blivit nekad att leverera sina slaktsvin till ett slakteri som han tidigare levererat till och fått mycket bra klassade dessutom. Det var ”brokiga” svin, dock inte Linderödssvin.  Slakteriet skyllde på att kunderna inte uppskattade att svålen var brokig och mörk. Bonden tog då kontakt med en kompis som hade en högt uppsatt position på slakteriet och undrade om det verkligen var så , och då fick ju kompisen skam till sägandes erkänna att så var det inte alls. Det var istället så att bondens brokiga svin vida överglänste slakteriets egna leverantörer av slaktsvin och därmed konkurrerade ut dem. Därför tog man till nödlögnen att  kunderna inte var nöjda! Marknadsföring tar ibland underliga vägar eller hur?

En kollega berättade följande för mig också apropå skinn. Hennes båda döttrar i ”fjortisåldern” hade till hennes stora förtvivlan gått in för att bli vegetarianer, snudd på veganer, eftersom de vägrade äta döda djur som de uttryckte det. Morfar kommer glad i hågen och helt ovetande om denna nya fas i barnbarnens kosthållning på besök iklädd bl.a. ett par sprillans nya svinläderhandskar. Han blev ju därför helt ställd när flickorna mycket bestört konstaterade: ”Men  morfar du har ju på dig handskar från ett dödat djur”.  Jag är faktiskt imponerad av hur snabbt han emellertid fann sig och svarade: ”Nej, det är SD” (det står inte för Sverigedemokraterna). ”Va!, vad är det” frågar flickorna. ”Självdött” svarade morfar. Hur det sedan slutade förmäler inte historien, men nog fann han sig bra, eller hur?

Ha en bra sommar med bra skörd, friska och sunda djur och god avkoppling.
Rud i examenstider

Krister Kortebäck

Uppdaterad 2018-07-03